måndag 30 november 2009

tänk om.

tänk om jens lekman som sjöng för oss för sex år sedan den kalla kvällen skulle förstå att han vad med och skapade min kärlek till den allra vackraste. tänk om han kunde trösta mig nu när kärleken inte finns kvar. tänk om jag kunde bli lycklig och slippa destruktiviteten i att leta efter nya famnar att stilla min ångest i. tänk om jag kunde vara lycklig när vi ses. vill inte gråta mina största tårar just då, vill inte såra honom. vill faktiskt enbart vara hans vän just nu. men fattar inte varför det känns som om att alla på bussar, i affärer är så lyckliga?




.

om svåra ekvationer.

en gång älskade vi varandra och inget annat var möjligt. det är så fruktansvärt att ta in att vårt liv är slut. för jag tror innerst inne att det är fel. och samtidigt så får människor runt omkring mig sina relationer att fungera trots otrohet och svikna grundläggande löften. för mig går inte detta ihop. varför kan inte vi leva när andra kan leva med otrohet i sina relationer...





.

lördag 28 november 2009

om att få gråta när tårarna kommer och låta dem rinna utan ånger.

livet kan vända så snabbt. det har jag märkt. och vändningar som är så negativa och hemska kan faktiskt leda till fina stunder. det är där mitt fokus finns. trots att jag helst vill att allt skall vara normalt igen. att få vara nära nära min familj och leva i deras vardag (något jag ofta saknat), som att ha fått en bästis, upptäckt att många människor runt omkring mig är så fina och att sorg är en del av livet som man faktiskt kan leva med och kunna anda sig igenom. jag hade önskat så att människor kunde våga visa sig svaga när du vill. jag tror många lever under ytor hårda som sten. dit ingen får komma. och just nu känner jag mig så äkta och ärlig mot mig själv. jag gråter när jag gråter och bryr mig inte om andra ser mina tårar. och jag skrattar högt och njuter av de lilla lilla. som att få sova när jag är så trött att ögonen snurrar.

jag har lärt mig mycket idag. vad har du lärt dig idag?




.

fredag 27 november 2009

en fredag utan piller.

jag behöver ju honom. för jag blir en bättre människa av hans existens. han behöver ju mig. för han kan slappna av i mina armar. för allt vi gjort och för allt vi kommer att göra. vill somna tills den dag vi kan få träffas och möta varandra på nytt. men just nu skall jag gräva ner i mig i andra grejer, som att sticka, spela innebandy, umgås med mina fina bröder och få skriva ord och lära mig min kamera. livet är faktiskt alldeles för orättvist just nu.




.

torsdag 26 november 2009

och jag fryser om knävecken när jag går i regnet.

jag vet inte om jag egentligen har upplevt så mycket smärta i mitt liv. inre smärta. men samtidigt så känner jag mig nästan så osäker jag en gång var innan han studsade in i mitt liv. men på nåt sätt har oron nog alltid funnits i min kropp. förstår det nu. trodde inte det var så. inte alls. men nu kan jag hantera den, fler stunder än innan. och ur min ångest kommer så mycket vackert; mössor, halsdukar, vackra och välformulerande texter, snygga klädkombinationer fyndade i min egna garderob, bilder och massa ideer. jag saknar honom men vet att han troligen inte är den enda som vill älska mig. det är så smärtsamt att tänka men jag är påväg nu, bort från det vi trodde på.



.

snurr.

om havregrynsgröt och kanel. om de där i framtiden planerade resorna (blir de nu av?), om att numera bo i barndomshemmet och funderar på om detta är rätt, om att vara ensam bland mina lakan, om att att skriva och om att gråta, om att nästan inte våga andas en sekund till, om att ge upp och om att hoppas hoppas att vi kan vara bra för varandra i framtiden och om att vi helt plötsligt inser att vi behöver varandra. vi behöver våra kramar, våra stunder, söndagar i sängen, dina frasiga pannkakor, om drömmar vi hade i fjällen och om allt allt som gjorde att vi en gång älskade varandra så starkt att inget annat fanns. det finns kvar, någonstans bakom stressen, bakom något vi just nu inte ser. om att älska någon som tvekar.





.

onsdag 25 november 2009

onsdagar som denna tillhör också livet.

vissa människor är så fina. som gamla vännen i hembyn. som känner min kärna men som jag inte delar vardagen med. ute regnar det alldeles för mycket men någonstans i maggropen finns en trygghet trots allt. att jag numera inte har den vackraste pojkvännen utan att han blivit min finaste vän. för honom vill jag aldrig förlora. han är den som vet allt och som är en så fantastisk människa. nu skall jag plugga plugga hemma hos familjen och kanske tända en brasa för att riktigt låta mig njuta av denna fina stund i allt det svåra.




.

måndag 23 november 2009

tomhet.

min framtid är tom. helt blankt i mina papper. konstigt. så jag stickar bort det onda. det finns ändå så mycket fint i livet. som att ses en kväll och äta kvällsmat.





.

söndag 22 november 2009

attraktion.

idag grät vi för allt som inte finns kvar. och för det som är förändrat. men mycket finns kvar. på andra sätt. på lördagen lånade jag bilen hem till dig och vi fick en kort stund av kärlek och närhet. det var så vackert. trodde möjligen jag skulle uppleva det i ett berusat tillstånd om flera månader. och när du idag sakta smög ner din hand och formade handen runt mitt bröst var det så rätt. sedan tillbringade vi timmar i kramar och våra levande drömmar. du, det känns så rätt. och just nu kan jag inte få allt. men vill ha allt när mina tankar är friska.



.

torsdag 19 november 2009

om varför jag är ledsen.

jag är mest mest ledsen just nu. livet har ändrat alldeles för snabbt för min del. men just i detta nu känner jag lycka för första gången på snart 2 veckor. ingen oro, ingen ångest. är så extremt rädd för rädslan att tappa kontrollen över ensamheten, men just nu finns inte ens tanken. så nu orkar jag skriva igen. förstår inte varför jag är så rädd för ensamheten, men har varit det i ganska många år nu.

ni som läser får gärna skriva en kort rad, jag behöver varje stärkande ord just nu. ord om hur jag får vardagen att fungera trots att jag tappat bort en så viktig del i livet just nu. (orkar just nu inte skriva exakt om varför jag är så ledsen).

kram!





.

onsdag 11 november 2009

om ångest som äter upp mig.

ångest är skit. jag skall utplåna den, riktigt mörda den. och jag önskar så att ångest hos min finaste försvinner. den är inte värd att få leva i våra kroppar. lever enbart nu. sorg gör mig så konstig. så stark och samtidigt svagare än allt. tänker att lyckliga slut faktiskt existerar och att just nu måste jag älska älska de små små stunderna av lycka.





.

tisdag 10 november 2009

om tårar.

jag är trasig.
saknar det allra största i livet just nu.
och det gör så ont.
varje steg river upp mina sår.




.

fredag 6 november 2009

om att stå i eiffelltornet och titta ner.


paris är fint.
jag tänker att jag skall bo i paris någon gång.
och då hoppas jag att croissanter inte ger mig så högt blodsocker.
i en annan värld kanske.
men jag behöver leva på mina drömmar just nu när stressen tar över.




.

i helgen skall jag försöka andas ner i magen.

jag vill somna. jag vill kunna gå på stan en lördag utan ångest att inte jobba. och när fina vännen frågar om vi skall ses märker jag att varje förmiddag, eftermiddag och kväll är uppbokade av plugg, jobb, och träningar. så mycket att några timmars vänskapstid inte finns plats till.

så snart skall jag till ta bussen till stan och köpa en hårfön för mina sparpengar! vad skall ni göra?




.

tisdag 3 november 2009

om att känna sig liten bland andras sorger.

idag känner jag mig minst. trött i hela kroppen. förnekar mina personliga svårigheter och försöker stötta bort mina känslor. små textrader snuddar mina öron och jag blir fuktig i ögonen och luften har svårt att nå mina lungor. tänker på morfar och vill att han fortsätter finnas här. ser min lilla hjältes upprepade misslyckanden och vill skrika att kärlek faktiskt kan rädda en skör 15 årig kille som döljer sig under alkoholen, slagsmålen och alla hårda ord. för ingen är, och framförallt inte en pojke utan trygghet, förlorad. jag vill ta hit honom och låta hans brister få finnas men också låta hans energi få leva. vi hade klarat det tillsammans. ångrar att jag inte finns kvar och att jag sviker dig så. ville inte heller se vännen dölja sin ångest i flera flaskor vin och låtsas dansa sig lycklig. att gömma sig bakom trygga ramar för att visa upp en yta som är blank gör mig spyfärdig. och när jag samtidigt vet vad som sker när ingen ser har jag svårt att vistas i samma rum som dem. så nu skall jag torka mina tårar och skriva ett brev till den lilla fantastiska hjälten och berätta att han finns kvar hos mig. för trots att han fortfarande inte kan läsa alla ord i skolan vet jag att han kommer kämpa med att förstå mina meningar. för jag vet att jag berörde hans hjärta den våren vi möttes. skall skriva att jag saknar honom fruktasvärt, för nu skiter jag i alla regler om hur en vuxen personal skall vara. han är fantastisk och det skall han få veta. och i morgon skall morfar få veta det.


"på nåt sätt ramla vi in i varann"
"och aldrig har kärlek drabbat mig så"
"ingen älskar ett barn som inte lyckas, ingen älskar ett barn som är starkt"

"det smakar plast, rök och sprit i din mun och när du pratar verkar du jättedum och du är alleldes för ung, men det får duga inatt för båda vet att det här betyder ingenting"






.

måndag 2 november 2009

om sushi.


detta är livet, egengjord sushi till lunch!