onsdag 30 september 2009

självkänsla.

det är svårt med självkänsla. eller självkänslor. jag känner att det finns så många olika delar i livet och det är ibland så svårt att veta vem jag är i alla situationer. en vän sa idag att jag verkar ha bra självkänsla när vi skall ut och festa. har aldrig reflekterat över detta. jag dricker aldrig alkohol numera i den mängd som gör mig full, väldigt härligt. tycker liksom det är läskigt att förlora bort mig helt i någon dimma. sedan tycker jag alkohol ofta är så tragisk, att behöva dricka för att våga är något som för mina tankar 10 år tillbaka i tiden. usch. numera är jag stolt att inte bli full, dricker faktiskt enbart för njutningens skull. nåt glass vin eller en god drink men inte för att jag skall våga dansa snyggt. dessa tillfällen vet jag vem jag är, är stolt. men det finns så många andra områden jag vill växa och få bättre självkänsla. men men.

lördag 26 september 2009

det finns många lampor i mitt hem.





lamporna är alla vackra på sitt sätt. tyglampan med runda bollar för att den är så liten och lyser upp den mysigaste hörnan över mina stickprojekt här hemma. är också väldigt glad att jag får ha den upp uppe (den uppskattas inte av alla här hemma). den vita golvlampan är mest praktiskt & väldigt stilig. Jordgloben älskar jag för att jag letat så länge efter den bästa och nu finns den här. jag brukar vända den sida jorden till som jag vet någon vän befinner sig just nu. den har lyst upp indonesien, norra sverige och namibia det senaste året.

vilken gillar ni mest?



torsdag 24 september 2009

dagens mat.






idag har jag mest suttit inomhus och skrivit massa sidor text upp och ner. har hemtenta nämligen. det är faktiskt ganska skönt. för idag gjorde jag pannkokor med blåbär och hallon till lunch. sedan gjorde jag en av mina bästa träningar och jag riktigt älskar innebandyn igen. just idag i alla fall.

och imorgon kommer en vän förbi hem till oss och skall lära oss göra sushi. det kan nog bli hur gott som helst! jag har nämligen planerat att bli klar med hemtentan i morgon så jag kan ägna fredagskvällen åt sushi och vin. och så blir det lunch med fina vännen!

onsdag 23 september 2009

min bloggodispåse.

vill så gärna dela med mig av min bloggodispåse. här är några ljuvliga människors bloggar.


IDA
- pysslig och klok och ser ut lite som ett sagoväsen.

http://sugartime.blogg.se/index.html




FANNY
- förtrollande bilder och klänningar som gör mig smältande.

http://magicmirror.blogg.se/index.html


JOSEFINE
- hon skriver ord som fastnar mitt i hjärtats centrum.

http://senapsgul.blogspot.com/


JESSICA
-ständig inspiratör. fantastisk fotograf och en fin vän.

http://www.vintageportalen.se/


JULIA
- skriver bland annat om så viktiga saker som prickiga strumpbyxor, fantastisk tjej!

http://julia.blogg.se/


dessa människor får mitt hjärta att klappa lite extra. eftersom jag är så extremt dåligt på html grejer får ni kopiera och länka själva, sådant klarar jag verkligen inte att pilla med..


tisdag 22 september 2009

om en pojke som sitter på min axel.

det var en dag mellan vinter och vår och jag stod på skolgården jag arbetade på. jag var lycklig men samtidigt genomskärade sorgsen. där stog jag själv med min kopp kaffe och hans varma kopp choklad. men han var inte där. pojken och jag som hade lektion klockan 9 varje morgon. vi skulle öva på att läsa, för det kan vara så svårt för vissa. 13 år och orden snubblar och just detta året skulle jag stötta honom till att våga ta orden ur hans mun. men hans läppar liksom kladdade sig fast och orden blev inget annat än upp-och-ner vända bokstäver. och när han ringer mig tio minuter efter att lektionen har börjat och han berättar att hans knän blöder och att magen gör ont av slagen han nyss fått tappar jag min kaffekopp mot asfalten. jag försöker trösta honom genom telefonluren, men hur gör man det? jag cyklar snabbt hem till hans gata och när jag en stund senare möter honom utanför huset som skapar så mycket smärta får jag inte fram ett enda ord. nu är det mina läppar som är torra och orden ligger kvar i min strupe och blandas med tårar. jag kramar honom så hårt och han är så liten trots sina tonår. och jag känner att jag tänker så fel, men ändå så rätt, när jag vill ta med mig min trasiga lilla fågel hem. få ge han en filt och tusen kramar och aldrig aldrig släppa hem honom till huset där smärtan finns. min finaste fågel lärde mig allt om hur vuxna kan vara, inte våga se och inte våga fråga. jag skall aldrig aldrig bli sådan. för jag vågade en kort sekund i hans liv bryta mot skolans regler och krama bort dina tårar och älska honom som en bror. och jag blir så glad när jag tänker på alla regler jag bröt enbart för att göra honom lycklig. få honom att känna att doften av popcorn är värme och fredagsmys och inte våld och rädsla.

lördag 19 september 2009

om herr kantarell.




det är helg och jag skall vira in mig i den skönaste koftan. glömma allt, inte svara på alla telefonsamtal om jobb där och jobb någon annanstans. denna helgen skall jag vara fri och låta tiden få vandra långsamt. det är match, pussar, god mat och kanske svamp plockning (om vi har tur) som gäller.

onsdag 16 september 2009

om en onsdag med för trånga jeans.





jag försöker göra de sakerna jag måste, men idag slutade det med att jag åt sushi och gick ut och sprang i en timme. nu skall jag äta god god kvällis med ägg, smothie och mackor med pesto! sedan skall jag krama pojken för att han finns till.

kram.

tisdag 15 september 2009

framtidsfunderingar som snurrar.

idag tog jag mig fri från mina måsten, låg i soffan, spelade tetris, åt lunch med en vän, promenerade i solen, plåstrade om min fina skadade pojke, drömde om framtiden tillsammans, vi kokade egen lingonsylt och åt raggmunkar till det.

idag verkligen njöt jag av friheten och jag känner mer och mer att jag vet vad jag vill ha. för det är faktiskt ganska svårt att kunna välja hur jag vill leva just mitt liv. vill jag bo här i göteborg och låta regnet falla varje höst, vill jag lära mig franska, vill jag vandra i norges natur, vill jag upptäcka livet någon annanstans än just här? oj.. vad svårt.

jag vet massor av saker jag vill men jag har nog ganska svårt att sortera upp dem och göra dem verkliga nu när livet rullat på ganska lugnt nu i några år. vill och har så mycket förväntningar på vad som skall hända dessa åren mellan 25- 30. det är så mycket jag vill skall hända. och jag vet att jag kommer behöva sortera bort minst hälften. och än vet jag inte vilka saker som jag kommer behöva sortera bort.

kanske kommer jag som 35-åring ha samma funderingar. kanske kommer jag då bo i paris med min man och endast leva av luft och kärlek.

hur vet man att man vet?

måndag 14 september 2009

om att vara en vindpust.




där molnen finns lever du. i en ständigt föränderlig värld ser du ner från din molnfotölj och märker hur människorna springer och stressar från allt till inget. från jobb till vänner. när det regnar gråter du. för inget i världen finns kvar. som när finaste vännen helt plötsligt försvann. dog i den värsta av alla sjukdomar. sjukdomen som tar med sig liv, liv med tickande hjärtan. och du blev ensam lämnad kvar, utan vän och utan tillräckligt mycket luft att kunna andas. tomhet som ekar över dina sträva våta vingar och inga varma famnar finns kvar. för du låter dem inte komma dig nära. platsen är upptagen av någon som inte längre finns. men när du långsamt upptäcker hur fredagslugnet infinner sig trots att vännen finns på någon helt annan plats än på denna jord. när du märker att du kan andas utan att få ont i lungorna. det är då du skall stanna upp, låta dig få flyga, låta dig få le. enbart få finnas till för du är värd allt det där som kallas kärlek. du är värd allt och du behöver få känna dig älskad. utan tidsuppfattningar och förpliktelser få känna hur oron lämnar kroppen. det är så det känns att lära sig leva. och denna du är egentligen jag själv som nyss upptäckt vart andningspauserna finns här på jorden.

söndag 13 september 2009

söndag.

jag drömmer så mycket. jag vill så mycket. och just idag känner jag att mina drömmar kommer bli uppfyllda. det jag vill kan jag få. så känns det idag. och så kommer det inte kännas alla dagar. men ändå.

idag har jag och lillebror sprungit i rulltrappor ( åt fel håll). han är finast min lillebror. och vi har likadant kroppsspråk & tankeverksamhet. känner igen allt hos honom.

hemma hos oss har vi även satt upp min fina stringhylla och sedan skulle vi se på film med mina rullade chokladbollar men jag blev så skrämd att jag grät högt. så högt som jag gjorde som liten flicka. läskigt att gråta så det kluckar av rädsla. mörkret är jag nu rädd för mer än normalt.

fredag 11 september 2009

zlatan.




jag gillar zlatan. han är fin och inte så tillrättalagd. detta läste jag i någon tidning häromdagen:

"Jag gillar inte att prata om mig själv. Jag gillar när andra pratar om mig."

onsdag 9 september 2009

om en tryckare och kärlek som aldrig exploderat som då.

juni 2009.

några dagar tidigare hade jag gått till jobbet med stora hörlurar för att stänga ute allt ljud utanför. det var årets bästa sommarpratare som talade med mjuk och sorgsen röst. rösten ersattes av musik. det var varmt, 28 grader och jag hade tunna luftiga kläder på mig. de tre första sekunderna av låten rös jag som jag aldrig hade gjort förr. han sjöng precis med de tonerna och den texten jag behövde just då i den sekunden. musiken liksom skar genom alla mitt skelett. jag gick utan att förstå hur allt utanför hängde ihop och tårar rann för mina kinder. men lyckligare än någon annan minut på sommaren. när låten tog slut pustade jag ut, satte mig ner i busskuren trots att värmen smälte mina ben på den heta bänken. jag grät. det var vackert. och jag tänkte glöm aldrig aldrig denna upplevelse.

men på något sätt glömde jag av låten och några veckor senare ville finaste pojken spela en låt för mig. när musiken startade mindes jag redan första sekunden av låten och min kropp reagerade med elektricitet i magen. i vardagsrummet under den varmaste sommardagen kramades vi så hårt och dansade tryckare likt mellanstadiebarn. jag kände hans tårar mot min axel och kunde inte tala på flera minuter. jag tänkte att jag skulle kunna dö precis just då utan att missat något i livet. och att kärlek i 6 år kan fortsätta leva trots vi varit vilsna på alldeles för gropiga vägbanor. det var något mer än nyförälskelsen, något mer än våra kyssar efter 7 veckors ångest det året för länge sedan. det mest magiska jag upplevt.

sjuk idag.

idag har jag varit hemma, sovit och haft ont i halsen. inte kul alls. vad har ni gjort?

måndag 7 september 2009

om mig.

  1. jag älskar att drömma. dagdrömma om människor jag ser på vagnen, vad de äter till frukost, hur deras partner ser ut, hur de är i sängen om de är olyckliga eller kära. i mina tankar kan jag skriva noveller om dessa människor.
  2. jag sydde mig i fingret hos farmor med hennes symaskin när jag var liten. kom ihåg att det tog stop när fingret kom i vägen. jag minns farmors reaktion men minns ingenting om smärtan. symaskinen är nu min sedan hon blev en ängel.
  3. att sticka är min terapi. att skapa är viktigare än att resultatet blir vackert.
  4. vill kunna bli förälder & längtar så.
  5. känslan av ensamhet är den värsta jag vet.
  6. en gång somnade jag i duschen. jag var trött och tonåring.
  7. att vara lyckligt kär är jag så lycklig för. en viss hand får mig att smälta & smälta.
  8. att träna gör mig lycklig och gör att jag klarar av att tänka i rakare banor.
  9. har nyss lärt mig att läsa högt. ibland tränar jag inför min sambo på att läsa ur en bok och få orden att komma i rätt ordning. det är hemskt och svårt men jag vill lära mig efter skolans alla misslyckanden.

söndag 6 september 2009

bubbel, mjuka mattor och londondrömmar.



igår hade jag och min pojke kräftkalas. vi blandade egna röror och mumsade skaldjur och drack bubblig champagne. bara vi. det räcker så. blev full och spelade tv-spel. vaknade långsamt idag och kände att kroppen orkade njuta av att få finnas till. fint. har försökt tjata mig till en ny ryamatta & bestämt att london kanske är en stad att möta hösten i.

hur är london, ni som vet?

lördag 5 september 2009

om vuxna som stirrar.

jag jobbar som ledsagare åt en tjej med autism och som är blind. hon är inte som någon annan och kanske utmärker hon sig lite mer än vad många andra människor gör. hon är glad och högljud. och människor, framförallt föräldrar till små söta barn har så svårt att bemöta sina barns funderingar om varför hon är annorlunda. de väljer att framför oss och sina barns frågor svara hyschande som att det vore något förbjudet att tala om. jag blir så arg och ledsen på varför barnen vågar fråga oss varför hon har en vit käpp och varför hon skrattar så högt men inte deras föräldrar som väljer att stå i bakgrunden och stirra sönder sina ögon. det är så förnedrade. att vuxna kan göra så får mig förstå varför välden kan vara en grym plats att leva på. önskar alla kunde veta hur det känns att vara utstirrad och annorlunda, världen vore så mycket bättre då.

fredag 4 september 2009

aj.

vad gör man när det värker i kroppen.
och tårar faller för minsta motgång.
när jag inte längre kan ta för mig.
orkeslös och trött.
jag står likgiltig och blek och tar emot alla slag.

onsdag 2 september 2009

om köttbullar och innebandybollar.



idag har inte varit en av min bästa dagar. så är det. men snart är det slut på oron, för jag skall träna ikväll och då glömmer jag av mina grävande tankar och fokuserar bara på bollen och mina steg. innan dess är det matlagning som gäller, något som jag inte alls har inspiration till just nu.. brukar faktiskt gilla att laga mat. men mest av allt vill jag ha pojkvänsrullade köttbullar, pressad potatis med svampsås...

vad skall ni äta ikväll? (behöver inspiration)

kram.

..

vet inte om jag orkar.
vill helst ligga hemma i sängen.
vänta in kraften.
enbart få sova ut.
och orka.